Forever alone
"Valerias kompisar" måste ju tro att jag inte har något liv. Så fort man blir några fler så pratas det bara ryska och ikväll kändes det ganska tråkigt, trots skridskorna. Den ultimata dissen kom när jag skulle vara snäll och krama alla och säga hejdå. En av tjejerna som jag bara sett några gånger förut stirrade på mig (värre än att kolla snett) men lyfte väl på ena armen. Känner mig så konstig och efter det bara går just nu!
Kommentarer
Trackback
