"vänta, krama Diniz"
Natten tillbringades på Andreaz soffa där jag somnat igårkväll. Gick upp till vardagsrummet vid halv sex imorse och satte mig i soffan tills Linda skulle åka iväg med Vincent till dagis. Han var inte det minsta sur och när han stod där på verandan så sa han vänta och kom tillbaka och gav mig en jättekram och de mjukaste små pussarna som han sedan torkade bort igen. När dom åkt lade jag mig i en soffa och pappa i en annan. Inte alls konstigt somnade jag efter en stund. När jag vaknade några timmar senare upptäckte jag att han stoppat om mig lite innan han åkt till jobbet. Folk måste tycka att jag är konstig som sitter här och gråter på bussen. Det är nog mitt sätt att uttrycka mig på helt enkelt, jag gråter när jag kommer till både toppen eller botten. Vi vet ju alla var jag är nu!
