Fact is...
... I miss you very much. Det är inte nyttigt för oss att vara ifrån varandra. Det är väldigt jobbigt att inte kunna umgås på samma villkor. Du kan inte föreställa dig smärtan av att påminnas om att du inte tillhör mig längre och att se bilder på dig ska vi inte prata om. Klumpen i halsen kväver mig snart, du var trots allt den jag alltid skröt om, den jag såg upp till, den som jag så gärna ville göra stolt. Nu tror jag att jag vet vad som gjorde att det blev så här i grund och botten, det ligger långt tillbaka och jag kommer aldrig att glömma första och sista gången jag såg dig fälla en tår. Du kommer alltid att vara en stor del av mig hur mycket jag än förnekar det. Förlåt att jag gjorde dig besviken, älskar dig.
Din mor skrev till mig i ett sms idag att jag borde läsa din blogg. Tragiskt nog visste jag inte ens att du hade en blogg. Jag saknar dig otroligt mycket och min kärlek till dig har aldrig förändrats. Det enda som håller oss från varandra är ett litet ord till någon som aldrig gjort dig något ont. Jag har aldrig varit en bra pappa och jag önskar att jag kunnat skjuta upp din entré i denna värld till nu istället när jag själv är mer mogen och kapabel. Stolt över dig har jag varit seda du föddes. Jag skryter om dig så fort jag får en chans och framför allt tror jag på dig. Jag vet att du kan leva upp till vad du en tar dig för. Jag (vi) saknar dig sjukt mycket och du är välkommen hem när helst du vill och är redo att prata lite. Att du bara sett mig fälla tårar en enda gång beror på att jag stänger inne det som är jobbigt. Men när jag nästan förlorade dig för alltid gick det inte längre att stänga inne mina känslor. Inget skrämmer mig mer än att aldrig mer få ha dig i mitt liv. Jag älskar dig, jag önskar jag kunde sudda ut alla fel och dumheter jag gjort emot dig. Mitt hjärta krampar varje gång Vince frågar efter dig och jag inte vet vad jag skall svara.
Jag är inte besviken på dig. Jag älskar dig mer än jag värderar mitt eget liv.
