denajjzz

Som vanligt känner jag mig allmänt förvirrad. Sitter här och försöker låta tankarna flyga iväg åt alla håll men det här med skolan har stängt in dem i en låda. Imorgon är utvecklingssamtalet och vi har kommit fram till att det blir jag och pappa som går på det. Pappa är den svåraste och därför den som betyder så väldigt mycket. De andra har sett redan från början att mitt val kanske inte var rätt. Pappa har andra åsikter och jag vill att han ska följa med för att höra vad min mentor har att säga. Som tur har jag Helen som mentor, Aree är inte alls lika seriös med oss elever. Han kan inte ens våra namn än, han har sagt att han inte vill bli våran mamma på samma sätt som Helen vilket var väldigt omoget uttryckt.