Min ögonsten



hon stirrar mig rakt in i ögonen på ett sätt som ingen annan kan.

hon tog mitt hjärta med sig, ögonblicket hon försvann.

jag satt där med ansiktet i händerna medans tårarna bara rann.

att vänta såhär än idag

får mig att falla till marken jag är så svag.

men jag vet att hon finns kvar.

jag lovar, hon lämnar inte såren öppna där hon skar.

för den kärlek vi har,

den kärlek som en gång brann.

tro mig, den kommer föralltid att vara sann !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0