denajjzz

Det känns så konstigt just nu faktisk. Ni vet när vuxna pratar om tonåringar och säger att vi har humörsvängar och på något sätt inte tar oss på allvar och säger att det är puberteten... Exakt så känner jag nu. Det kanske låter konstigt men ena sekunden sitter jag och tänker på hur bra jag har det och hur nöjd jag är, ett ögonblick senare kan jag få panik och ångest för att det känns som att jag inte kommer klara mig ur det här. Under det här inlägget hinner jag definitivt älska allt och vilja krypa in under jorden. Dagen har varit helt okej men jag har känt mig obekväm på något sätt. Det känns riktigt skönt att ha helgen tom (ganska) för jag är en tänkare. Jag kan avbryta mig själv i vilket tillfälle och bara fasta i tankar. På något sätt kommunicerar jag med min egen hjärna, det är så sjukt men ändå inte. Pappas helg egentligen men ikväll blir det barnpassning och fredagsmys hemma hos familjen Jönsson. Mamma och Peter fick lov att gå på tatueringsmässan eller vad det kan heta, mamma frågade om jag kunde passa dom så varför inte. Jag hade fått dåligt samvete om jag hade sagt nej, jag hade ändå inte tänkt att göra något speciellt. Undrar vad vi ska hitta på för roligt? Det händer alltid små djävulskap när man lämnar barnen utan föräldrar. MOHAHAHA!!